Välkommen till min ateljé!
Har du frågor, åsikter, synpunkter, förslag, önskemål eller annat som du vill dela med dig av?
- Tveka inte att höra av dig!
Här
kan du läsa om allt det som jag inte tycker får plats
någon annanstans.
Bland annat så finns här lite exempel på mitt glasmåleri och mina syprojekt, förutom förtydliganden från andra sidor här.
Glöm inte; om du fortfarande undrar över något så är det bara att höra av sig!
När jag är klar med en teckning så tar jag ett foto på den som jag mailar till dig och sedan själv behåller till min portfolio.
Ett porträttfoto, om man kan kalla det så, återspeglar verkligheten på ett otillfredsställande sätt. Ta bara en titt på mina bilder här, och kom ihåg att pappret i verkligheten är vitt eller naturvitt. Jag skulle kunna skanna vissa av dem, men då försvinner så pass mycket av nyanser och skuggor att det blir svårt att känna igen objektet och pinsamt att visa upp. Att fota porträttet är alltså bättre, men då kommer - förutom nyanser och skuggor - så mycket mer med som inte ska vara där. Det ideala vore att lära sig PhotoShop utantill och baklänges med händerna på ryggen, men jag har fokuset på mina teckningar och allt annat så tiden tycks inte finnas till för det.
Att teckna just porträtt är relativt nytt för mig. Jag har alltid tecknat förstås, men aldrig porträtt utan mest djur och som ung tonåring var det bara hästar som gällde. Lena Furberg tecknade serier för Min Häst, och jag satt hemma som 13-åring och ritade av dem på stora A3-papper som jag sedan tapetserade mina garderobsdörrar med. De flesta gav jag bort, perfektionist som jag var (och är), men jag har några av dem kvar och du kan se dem under fliken Teckningar i menyn till vänster.
Material
Skisspapper: ett lite tunnare och något gråare papper som lämpar sig utmärkt när man vill få fram ljusa motiv. Vit kritpenna syns i vissa vinklar och gör motivet mer levande.
Teckningspapper: ett helvitt papper, vilket innebär att den ljusaste delen av teckningen kommer att vara orört papper, eftersom en vit kritpenna inte ger någon effekt. Pennorna fastnar bättre på pappret däremot och effekter och skuggor blir skarpare. Här ser du två exempel, det första är på teckningspapper och det andra på skisspapper:
Jag använder
för det mesta grafitpennor, vilka för övrigt skulle
kunna kallas
blyertspennor om man inte känner för att vara så
exakt, när jag tecknar.
Blyerts för tankarna till pennan man fick att skriva med i skolan,
men man kan säga
att pennorna jag använder tillhör de alldagliga
blyertspennornas överklass - vi
snackar Gustav Svensson jämförd med George Clooney.
Ungefär.
Jag brukar själv räkna på ungefär två veckor
för mig att bli helt färdig med
det, men ibland tar det mycket längre tid för att jag
kör fast eller för att
helt enkelt haft mindre tid att arbeta med det. Det gör absolut
ingenting om du
mailar mig och frågar lite då och då för att
hålla dig uppdaterad.
Varför måste jag betala i
förväg?

Jag använder uteslutande akrylfärger när jag målar. Jag har gamla skolmålningar gjorda på grundmålat tjockt papper (förvånansvärt hållbart), men idag målar jag på uppspända bomullsdukar som man kan få tag på i vilken hobbybutik som helst.
Jag utför även porträttmålningar i akrylfärg på vanlig bomullsduk, men porträttmåleri tar långt mycket mer tid och kan inte skickas på posten (såvitt jag vet), så därför finns inte så många här på galleriet tyvärr.
Om du önskar en tavla (alltså inte ett porträtt) i samma stil som något du sett här så måste du vara medveten om att det kanske inte alls blir som du har tänkt dig. Konstnärlig frihet, du vet.Jag har precis börjat med detta och tycker såklart att det är jättespännande.
Först skissar jag på olika idéer som jag presenterar för dig, sedan mäter vi tillsammans ut och beställer plywoodskivor som passar där du vill ha din målning. Under arbetets gång kan nya idéer komma upp och även om det är jag som målar så samarbetar vi oss fram till slutresultatet.
Har du egna idéer på andra varianter så är det bara välkommet
Färgerna kan vara allt ifrån vanlig väggfärg till hobbylim, paljetter eller varför inte spridd spegelmosaik?
Du kan se exempel på väggmålningar genom att klicka i menyn uppe till vänster.
Jag älskar
mitt liv. Saker och ting har en underbar förmåga att till
slut lösa sig på
bästa sätt – förutsatt att man inte bara sitter
och väntar på det. Jag gör det
jag alltid har velat göra, det vill säga, jag får vara
kreativ på heltid och
vad är bättre än att få känna sig fri?
Jag vågar
kalla mig konstnär därför att jag till viss del lever
på min konst. Jag gick
estetiska programmet med inriktning på konst och form i
gymnasiet, vilket – med
tanke på den skola jag hedrade med min så gott som dagliga
närvaro – var ett
program vars kvalitet och innehåll med jämna mellanrum
ifrågasattes av både
elever och lärare. Till dess försvar så fick vi
tillbringa flera timmar om
dagen i den stora ljusa ateljén med anslutande fotolabb. Jag
lärde mig mycket
där, speciellt av de andra eleverna. Det gäller att inte vara
rädd att göra
sådant man inte brukar göra. Vid studentavslutningen var jag
en av de tre
elever som tilldelades ett stipendium.
Barn är
kreativa på ett sätt som få vuxna vågar vara, av
naturliga skäl förstås, men
ändå. Jag tänker automatiskt på Picasso när
jag skriver detta, Picasso som
ville måla lika fritt som ett barn. Att ens våga bege sig
på vägen mot ett
barns hela kreativa värld är svårare än man
spontant tänker sig. Vi vuxna tyngs
av förväntningar och förutfattade meningar som hindrar
oss från att gå våra
egna vägar, men barnen har oftast inte hunnit präglas
så hårt av detta och
därför kan de både säga, göra och skapa saker
som vi inte förstår varifrån de
kommit. Detta får oss att skratta överseende, men när
man tänker närmare på det
så är barnens logik ofta så rak och enkel att vi helt
missar den. Så är det med
skapandet också. Man måste försöka glömma
vad alla andra tycker, tänker eller
förväntar sig och koncentrera sig på här och nu.
Bara då kan det bli bra.
Jag har jobbat
en hel del med barn. Jag var aupair i ett par år och idag,
när min vardag inte
längre innehåller en treårings klara övertygade
min angående katters
förehavanden när vi inte ser dem eller en femårings
blyga fråga om varför det
hänger snören från min tröja, så kan jag
känna att jag måste kämpa för att själv
ge tillvaron det där magiska skimret som jag helst skulle vilja
att det alltid
hade. Konsten är ett sätt att göra det.
Jag gick en
skrivarkurs på distans en gång, "Skrivarverkstan" hette den
och hölls
av Folkuniversitetet*. Jag måste säga att jag tappade en hel
del av förtroendet
när det blev uppenbart att vår lärare inte kunde
skilja på de och dem; hon
trodde stenhårt att dom
och dem var exakt samma sak. Skrivandet
är också en konstform, språk blir till konst i form av
romaner, poesi,
sångtexter, tal, men det finns regler. Man kan välja att
följa dem, eller låta
bli, men man måste känna till dem. Okunskap är inte
vackert.
Just nu jobbar jag 80% på ett ställe där jag trivs jättebra, men det gör ju att jag inte kan teckna och skriva varje dag. Därför kan ibland vissa projekt dra ut lite på tiden, men jag är glad att jag slipper sitta hemma och helt snöa in på det jag håller på med och aldrig komma ut och träffa andra levande varelser.